min danskarriär är över
Jag började ju på buggkurs i höstas och trodde på riktigt att jag var en naturbegåvning som snabbt skulle avancera till mästerskap och berömmelse. Det konstiga är att jag hade fel! Första kurstillfället kändes bara roligt och väldigt enkelt där vi fick lära oss grunderna; att räkna till fyra och flytta fötterna enligt instruktion var ju inte så svårt! Men säg den lycka som varar för evigt!
Ganska snart insåg jag att de förare jag bäst kunde jämföra mig med var "min brors bästa vän" och "Stinky". Jag tänkte strategiskt och ställde mig på noga utvalda platser så jag skulle slippa dessa två stelbenta och ocharmiga män men då fick jag istället ett kadaver till förare som påstod att det var något fel på mina armar. Han kunde INTE förklara vad som var fel och inte heller hade slemhelge den insikten att det kanske var honom det var fel på! Jag började tröttna men tog mig dit varje söndag i hopp om att polletten skulle trilla ner så att jag plötsligt skulle röra mig över golvet som det proffs jag ärligt trodde att jag var. Nu inträffade inte det riktigt och jag började ge upp trots att majoriteten av alla dansvänner var mycket trevliga och roliga. Droppen blev när vi verkligen skulle fokusera och lyssna på musiken och samtidigt följa takten! Det var samma känsla av panik som när jag var liten och insåg att tomten inte var någon annan än en släkting som motvilligt tvingats trä på sig röda kläder och lösskägg för att i bästa fall glädja oss barn. Jag gav upp och slutade med dansen innan kursen var slut. Jag är ju för sablar tondöv! Jag hör ingen takt och jag fattar inte hur man ska dansa i ett L. Jag begriper inte heller vad baktakt innebär och inte fan tänker jag lära mig det,
Jag ska börja blåsa glas istället. Hur svårt kan det vara? Man blåser i ett rör och snurrar lite hit och dit och sedan har man gjort sig ett glas som självaste kungen skulle kunna dricka ur på nobelfesten! Det ska bli min nya karriär. Jag ska sitta där i min lilla glashytta på Gotland och blåsa glas lika frekvent som kaniner gökar. Sen ska jag sälja mina glas till "min brors bästa vän" och "Stinky" när dom är på träningsläger i Visby! Så får det bli. Alla övriga vänner jag fick på buggkursen ska få varsitt glas som tack för stödet och alla peppande ord, Mitt lilla granbarr till vän ska få ett alldeles speciellt vackert glas för att hon var så snäll och lånade ut sin man till mig på fridansen!
Nu ska jag leta hytta på Gotland och sen är det bara att börja blåsa!
Ganska snart insåg jag att de förare jag bäst kunde jämföra mig med var "min brors bästa vän" och "Stinky". Jag tänkte strategiskt och ställde mig på noga utvalda platser så jag skulle slippa dessa två stelbenta och ocharmiga män men då fick jag istället ett kadaver till förare som påstod att det var något fel på mina armar. Han kunde INTE förklara vad som var fel och inte heller hade slemhelge den insikten att det kanske var honom det var fel på! Jag började tröttna men tog mig dit varje söndag i hopp om att polletten skulle trilla ner så att jag plötsligt skulle röra mig över golvet som det proffs jag ärligt trodde att jag var. Nu inträffade inte det riktigt och jag började ge upp trots att majoriteten av alla dansvänner var mycket trevliga och roliga. Droppen blev när vi verkligen skulle fokusera och lyssna på musiken och samtidigt följa takten! Det var samma känsla av panik som när jag var liten och insåg att tomten inte var någon annan än en släkting som motvilligt tvingats trä på sig röda kläder och lösskägg för att i bästa fall glädja oss barn. Jag gav upp och slutade med dansen innan kursen var slut. Jag är ju för sablar tondöv! Jag hör ingen takt och jag fattar inte hur man ska dansa i ett L. Jag begriper inte heller vad baktakt innebär och inte fan tänker jag lära mig det,
Jag ska börja blåsa glas istället. Hur svårt kan det vara? Man blåser i ett rör och snurrar lite hit och dit och sedan har man gjort sig ett glas som självaste kungen skulle kunna dricka ur på nobelfesten! Det ska bli min nya karriär. Jag ska sitta där i min lilla glashytta på Gotland och blåsa glas lika frekvent som kaniner gökar. Sen ska jag sälja mina glas till "min brors bästa vän" och "Stinky" när dom är på träningsläger i Visby! Så får det bli. Alla övriga vänner jag fick på buggkursen ska få varsitt glas som tack för stödet och alla peppande ord, Mitt lilla granbarr till vän ska få ett alldeles speciellt vackert glas för att hon var så snäll och lånade ut sin man till mig på fridansen!
Nu ska jag leta hytta på Gotland och sen är det bara att börja blåsa!
Kommentarer
Trackback
