drakenorebro

Jag är igång med träningen igen men jag har inte känt den där euforiska känslan som så många pratar om. Jag känner mig förbannad och irriterad över att det är jobbigt, tungt och svettigt. Inte blir det bättre av att det ställer sig något apskaft bredvid mig på löpbandet och ställer in typ 35 i hastighet och 8 i lutning och sen kutar på som en loppbiten iller samtidigt som apskaftet ler hela tiden. Då får jag anstränga mig för att inte trycka på nödstoppen så apskaftet välter och bryter näsbenet! Jag blir skitirriterad av träning och gör det mest av överlevnadsinstinkt. Inget annat!

Jag vet inte vad jag ska göra för att hitta inspiration och glädje att träna. Jag imponeras inte av makens träningsmoral vilket jag egentligen borde bli. Jag blir förbannad över att han har stenhård röv och muskler som syns. Ju mer vältränad han blir desto mer förvandlas jag till en ballong med ben. Jag ger dock inte upp och ska därför gå på dubbelpass imorgon. Ett gympapass där jag hoppas att vi "plockar körsbär" i en timme och ett steppass där jag får träna kondition i kombination med cerebral utmaning, att få ihop alla steg i rätt ordning och åt rätt håll utan att bryta ben och armar. Jag ska dock inte fira min bedrift med något sött efteråt.

Nu är det snart sovdags och det ser jag inte fram emot. Den senaste tiden har jag drömt så konstiga drömmar att jag kraftigt misstänker att jag har något fel i huvudet. Det är mord, nakna människor och bebisar överallt samtidigt som jag flyttar till Turkiet! Fattar ingenting men drömmen återkommer ofta och det som alltid är identiskt i drömmen är att jag har tre badrum som är så små att inte ens en vätte skulle få plats. Tolka det om ni kan!