Ny dag, ny fågelskit

Jag vet inte när vår uteplats utsågs till offentlig toalett för alla flygande varelser men så är fallet. Det är främst två arter som öppnar sina arslen just över vår lilla plätt här i stan. Det är måsar och det är kajor. Som om det inte räcker med att de krämar ur sig diverse konsistenser i varierande färg så toppar de sina skithögar med stora och små fjädrar. Om de vore modernt skulle jag kunna skapa mig en fjäderhatt som skulle få Sitting Bulls fjäderskrud att se ganska mesig ut! Jag tycker att fjädrar är fina men inte när de ligger i drivor där jag ska sitta och dricka mitt kaffe. Jag får för mig att de är loppbitna och om jag tittar noga så kan jag faktiskt se att de med hjälp av alla loppor försöker krypa iväg och gömma sig för den arga Draken.

Måsarna är värst. De är dels aggressiva och gapar och skriker som om de håller på att dö. Sen går de till anfall och det verkar de göra utifrån rena lustprincipen. Jag har också en lustprincip och det är att fånga en av dessa och ge den ett näbbsving så de far in i nästa vecka! Om jag skulle lyckas så skulle de säkert hämnas så vi vore tvungna att skotta oss fram på uteplatsen. De består nog mest av skit på insidan vad det verkar.

Vi hade själva en nymfparakit en gång i tiden som hette Bengan när han flyttade hem till oss. En skön liten lirare som kunde vissla och fick flyga fritt. Det var bara ett problem med honom,,,,, han var en hon! Det märkte vi när Bengan la ägg. Det var ju inte svårare än att byta namn till Bengis men problemet var att äggläggningen inte gick så lätt för Bengis. De liksom fastnade i den stackars kraken och veterinären gav då rådet att vi skulle duscha henne försiktigt och vi följde noggrant instruktionerna varpå det ploppade ut ett gäng ägg. Maken har en del lustiga saker för sig och en av dessa knäppidéer var att baka en minisockerkaka på äggen. Skjut mig vad äckligt! Den blev förvisso liten och söt men aldrig i livet att jag skulle smaka på den. Jag äter inte ens struts- eller vaktelägg av samma anledning som att jag inte äter vilt men det är en annan historia som ni kanske får ta del av i ett inlägg längre fram. Nu ska jag ut och reta måsarna men jag gör det såklart under grannens balkong


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0