Min tid i ägget var en lycklig tid

Jag tänkte dela med mig av ett minne från min ungdom som jag bara minns med glädje förutom viss skam. Vi åkte alltid på semester på somrarna när jag var liten och först var det tält som gällde, sen stuga för att till sist bli husvagn. Vår första husvagn var en SMW och då pratar vi INTE om dagens moderna husvagnar. Nej då, vår var ett riktigt ägg både på in- och utsidan. Jag äskade husvagnslivet och alla äventyr vi åkte på. Det bästa var stora campingar där man snabbt skaffade nya kompisar och i bästa fall en snygg kille.

Vi hade husvagnen på samma camping under några år och där mötte jag mitt livs första kärlek. En liten söt kerub som jag var galen i och jag minns helst att det var ömsesidigt. Vi var ett stort gäng ungar som hängde och om keruben inte var på plats fanns det andra snygga killar att pussa på. Vilket gränslöst beteende! Jag vill betona att det beteendet gick över några år senare så ni inte sprider dåliga rykten om mig,

Ägget var min borg men också något jag kunde skämmas över. När man träffade nya vänner och de frågade vilken husvagn jag bodde i så pekade jag med spretande fingrar och skelande blick i förhoppning att de skulle tro att jag pekade på Polaren eller Cabbyn, Vårt ägg var dålig på att hålla värmen under kalla sommarnätter men vi var fem i familjen så vi tre ungar sov i samma säng vilket säkert bidrog till att vi vaknade levande varje morgon. Det enda som behövdes var väl att sprätta bort istappen under våra små näsor.

Jag träffade även en av mina bästa vänner på denna camping och jösses vad kul vi hade tillsammans, Vi var lika gamla men det enda jag ogillade med henne var att hon hade större tuttar än vad jag hade, Det där var viktigt i en viss ålder men med lite hoprullat toapapper kunde även jag förvandlas till en Samantha Fox. Det hände kanske inte så ofta för jag minns att det såg ganska onaturligt ut när pappret gled ner och istället såg ut som jag hade en tutte och knoppnavel.

En sommar bestämde min kompis och jag oss för att enbart ha på oss våra blåa sommarklänningar alternativt våra plyschoveraller. Det medförde såklart att vi var lika bruna som en bamyl och de få gånger vi ville bada fick det ske sent på kvällen så ingen skulle bländas av vårt vita skinn, Jag skämdes över att vara så vit och det var då jag bestämde mig för att testa brunutansol för första gången, Att jag blev brun är inte sant. Jag blev fläckigt orange och det var inte ens snyggt när solen gått ner. Den tidens kräm satt kan man säga och jag såg ut som en morot långt in på jullovet. Inte blev det bättre när vi även blekte håret för att få riktigt vitt vackert hårsvall. Det såg ut som fan helt enkelt så hade jag satt en grön liten basker på huvudet hade jag lätt kunnat jobba som levande reklam till vilken morotsodlare som helst.

Jaja, tur att det finns ett fenomen som heter minnesförvrängning. Det innebär att jag minns denna tid med glädje och att jag fortfarande känner mig varm i hjärtat varje gång en SMW av gammal modell visar sig på vägarna. Jag skulle dock inte välja att köpa en sådan idag så på det viset kan man väl säga att jag har kommit ur mitt skal!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback