Rotsystem i röven
Vad gör ni i dessa mäkliga tider? Jag jobbar på dagarna och enda fram till tre ungefär så har jag som ambition att jag ska ta en timmes promenad efter jobbet. Men den där sista dryga jobbtimmen avtar ambitionen lika hastigt som ett snabbtåg. Jag orkar knappt gå hem! Sen ägnar jag kvällen åt att sitta, antingen i köket, vardagsrummet eller i tv-rummet. Om det inte vore för att jag skiftar mellan dessa sittplatser skulle jag slå rot!
Jag försöker röra mig men ärligt talat är den enda motion jag får genom mina restless legs och skakningarna jag gör för att slippa krypet i benen. Jag skäms men så ser det ut. Tv är räddningen för mig som drabbats av latmaskinflammation. Jag som tränade och gick promenader en gång i historien har nog idag en biologisk ålder likt bockstensmannen. Jag ska såklart skärpa mig och ta tag i det här men väntar svar från några potentiella PT:ar jag skrivit till. Tänkte börja lite light så jag hoppas GW är den som svarar först.
Nu ska jag ringa maken som är i garaget och be honom komma upp och sträcka mig fjärrkontrollen. Ha en bra kväll hälsar detta föredöme och hälsofreak 😳🤩
Blockchoklad botar ångest
Nej, det är såklart inte sant att choklad botar ångest men det blir lite roligare att vara ängslig. Jag kanske inte har ångest men jag är oroad över läget som råder med Corona. Det känns som att vara mörkrädd! Man ser inget men vet att det finns där ute. Vad gör jag då under denna period. Jag jobbar på dagarna och ägnar kvällarna åt att motionera käkarna! Fy fan vad jag äter. Mest onyttigt och helst blockchoklad. Det tuggas så till den milda grad att jag har träningsvärk i tänderna! Karius och Baktus trivs ypperligt och njuter i fulla drag av ett bad i en chokladfylld kindtand.
Jag och maken bestämmer att vi inte ska äta godis men så plötsligt slår den kollektiva demensen till och där sitter vi med käftarna fulla av skumbananer och lakritsbåtar. Jaja, vi ska ju kanske ändå dö i Corona. Tugg tugg, eller så överlever vi och då är det ju bra att ha lite hull att ta av när man ligger sjuk.
Är det någon som behöver hjälp med ursäkter för att ni äter för mycket onyttigt så har jag runt 1500 formuleringar ni kan få ta del av till ert försvar! "Jag smakade bara" är en favorit som fungerar även om man smäller i sig hela blockchokladen i ett svep. Ja det var ETT smakprov,så det så.
Nu avslutar jag dagens inlägg för i köket vankas det winegum 🤩
Oärliga göra sig icke besvär
Ja ni, människor är knepiga att förstå sig på. Jag fascineras över de som sätter fina epitet på sig själva men sedan beter sig som giftormar.
Jag har väldigt svårt för de som snackar massa skit bakom ryggen på folk och för de som lyssnar på skitsnacket utan att ta reda på sanningen. Självklart är det mänskligt att ibland prata skit men det finns gränser tycker jag. Det roligaste är när skitpratare tror sig ha allierade men som berättar vidare för den det berör.
Jag undviker personer som inte ger mig energi och som jag får dåliga vibbar av. De kan säkert uppfatta mig som otrevlig men det skiter jag fullständigt i. Jag har lärt mig att förlåta och är inte långsint men har man passerat mina gränser så förtjänar man helt enkelt inte min vänskap men jag kan fortfarande bete mig vuxet och det är det viktigaste. Vi har bara en planet som vi ska samsas om och då måste man ta ansvar och och bete sig schysst, även mot de man inte gillar.
Vi lever en väldigt kort tid här på jorden så ta vara på det goda, undvik det onda och samla härliga minnen! Jag har inte tid att lägga kraft på onödiga konflikter eller sånt jag inte gillar. Jag vill vara glad och skratta mellan varven och det gör jag gärna tillsammans med mina vänner.
Jag har ett antal riktigt nära vänner som jag älskar att hänga med. En del gamla och en del nya. De kanske inte är så många men de betyder oerhört mycket! Så, var rädd om de du tycker om och bete dig så som du själv vill bli bemött så lovar jag att livet blir lite bättre och definitivt roligare.
Linsbågar, stygntagning och bombhot
Idag var jag ledig och såg fram emot sovmorgon. Det gick åt helvete såklart. Satt i köket kl 06 och drack kaffe och svor över den begynnande ålderdomen. Ja, jag vet att man kan tänka omvänt att man får så mkt gjort när man vaknar tidigt. I min värld innebär det bara att jag hinner ytterligare en bana i Candy Crush.
Jag har iallafall tagit stygnen. Det gick bra och har läkt så fint. Men det var lite obehagligt när hon klippte bort stygnen. Kändes som det skulle spricka. Har sett för många skräckfilmer helt enkelt. Fulplåstret är borta och det har jag firat med linsbågar. Jag och vovven delade på en påse. Hon hade förstånd att spy efteråt och det borde jag också ha gjort. Som den sockerknarkare jag är blir det till att använda superlim på läpparna framöver. Kan inte motstå allt som är gott! Jag ger fuckyoufingret till morötter och sallad och alla som säger att "ta ett äpple istället". Javisst kan jag ta ett äpple....och kasta hårt i huvudet på den som sa det.
Fick höra att det var bombhot vid Ica. Otäckt och illa att det börjar bli vår vardag. Jag är så trött på alla galningar som har den dåliga smaken att utsätta andra för faror. Kan de inte anordna ett stort event i ödemarken där alla idioter samlas för att festa loss tillsammans innan det hela avslutas med en granatshow i ren och skär terroranda. Låt oss fredliga varelser vara ifref och leva våra liv utan hot och våld. Livet är liksom tillräckligt komplicerat som det är!
Hur som helst så har jag haft en bra dag trots allt. Dagens höjdpunkt var lunch med en mycket fin och härlig vän.
Snöbollskrig på äldre dar
Har varit ute och kastat snöboll med vovven. Det är inte så mycket snö kvar men jösses vad roligt det är! Jag kommer ihåg när man var liten och kastade sig ut i snön direkt efter skolan och vägrade gå in när mamma ropade. Kinderna var knallröda och lovikavantarna tunga som bowlingklot men vem brydde sig när världen var full av snö.
Varenda unge var ute och byggde snölykor, gubbar och grottor. Jag älskade vintern men har som vuxen glömt bort det. Så sorgligt men nu ska den gamla kärleken väckas till liv. Så fort det finns snö så ska jag ut och kasta mig i snön och göra snöänglar. Ligga i bakhåll och kasta snöbollar på intet ont anande grannar och kanske unnar jag mig att snöpula någon som förtjänar det.
Plötsligt minns jag det mindre charmiga med snö i stövlarna, tungan som fastnat i någon lyktstolpe och fingrar så stela att de nästan gick av. Kommer även ihåg den där sabla bobben som man kämpade med uppför backen och som någon skitunge snodde så fort man kommit upp. Då var det bara att gå ner igen och börja om proceduren men först fick skitungen en blöt lovikavante upptryckt i nyllet......lite försiktigt.
Ja ni, nu får det gärna toksnöa så återkommer jag med rapport om mitt återupptagna vinterintresse.
biskvier tröstar
Vi har det lite kämpigt på jobbet just nu med krånglande system. Det innebär att en sådan som jag får lite problem med nerverna stundtals. En bebis som inte är nöjd stoppar man en napp i munnen på. En tonåring som inte är nöjd får extra surf på mobilen. En tantaluring på 50 år ser till att stoppa en biskvi i käften. Det tar inte bort irritationen men tystar missnöjet ett tag. På vårt fikabord har det förutom biskvier även funnits annat gott. Som den sockerknarkare jag är så har jag såklart förträngt att jag är med i Viktväktarna och proppat truten full med socker. Biskvier är himla gott och hjälper mot det mesta, dock inte övervikt.
Fortsätter det krångla på jobbet kommer jag se ut som en saccosäck med fötter framåt jul. Frukt i all ära men inte satan hjälper det på samma sätt som kakor och godis. Nix, den som säger det ljuger eller har karaktär. Jag varken ljuger eller har karaktär så jag proppar käften full av kakor och hoppas på ett mirakel att inte bli fet.
Ikväll ska jag vara nyttig och bara ta ett sug ur chokladsåstuben. Jag ska inte heller nämna för maken att det skulle vara gott med en kanelbullekladdkaka. Om han sen läser min blogg och bakar en så är ju inte det mitt fel. Amen
Gäspar ihjäl mig
Jag vet inte vad det beror på men jag är så trött att jag skulle kunna sova stående under en rockkonsert. Jag gäspar så ofta att jag får träningsvärk i käften och måste borsta tänderna med Voltarensalva. Fredagsmyset pågår mellan kl 17-19 här hemma och sen försöker jag smita undan och sussa. Jag superlimmade fast stegräknaren i mungipan och inom tre timmar visade den 12000 steg (gäspningar). Det är många som känner sig trötta har jag förstått men jag är extremtrött. Måste kanske skapa en fazzzebookgrupp för sjusovare men risken är ju att det skulle vara nada inlägg eftersom alla sover.
Innan jag somnar kan jag i alla fall berätta att vi varit på julmarknad idag och där köpte vi en snopptomte. Så ruggigt ful men rolig och ännu roligare blir det när den får vakta prinskorven på julbordet! GOD NATT
I drakens håla
Har känt ett tag att det börjar bli fullt av galenskaper i mitt huvud och då är ju bloggen ett bra ställe skriva av sig på. Sen är det ärligt talat så att jag är en aning svag för smicker och nu är det ett antal som efterfrågat nya inlägg och som den självupptagna komiker jag är så kan jag inte motstå denna efterfrågan.
Här har det hänt massor men jag inser att jag som vanligt måste begränsa mig och välja ett tema att skriva om. Den här gången får det bli snö och min hatkärlek till denna vita smörja. När första snöflingorma faller slår jullängtan till med sån kraft att det nästa välter omkull mig. Jag skriver julkort, planerar hur julpyntet ska placeras, knarkar julfilmer och sjunger julsånger så fort jag är ensam och utom hörhåll. Jag köper julklappar och tänker ut fyndiga jullekar. Allt detta sker under en period av 24 timmar och sen är det som om lobotomin plötsligt fått effekt och jag hatar tomtefan och hans jävla renar. Fattar inte hur fan man kan sjunga om tomtegubbar och glans över vita skogar. Sen vänder det igen för nästa 24-timmarsperiod och allt är förlåtet och jag blir dödskär i tomten igen. Ja, så här håller det på fram till den 23 december och då försvinner julkänslan utan att återkomma. Allt är snöns fel! Om det inte vore för snö skulle jag kanske ha en mer balanserad relation till jul. Snö och jul hör ihop lika självklart som, som, som, som, hm, öhh, jo som choklad och ostbågar.
Men som sagt, den 23 december spelar det ingen roll om det så vräker ner snöflingor stora som tennisbollar. Allt är över och jag firar julen med en konstant sorg över att det inte blev som jag tänkt mig. En anledning kan ju vara att de i familjen inte delar min eufori och känsla för traditioner. Maken är rena julateisten och det enda han går igång på är must och julskinka. Det ser han dock till att ha ett lager av hela året så han behöver varken snö eller jultome för att njuta. För hans del går det lika bra att dricka must i en solstol i juli som den 24 december. Han bokstavligen skiter i julgranar och småtomtar.
Det här jag beskriver kan ju tyckas vara ett i-landsproblem men det är det INTE. Det är energikrävande att vara jag just vid denna tid på året. Det är jobbigt att vara så här ambivalent och inte veta från dag till dag om de fjorton kartongerna med julsaker ska ner från vinden eller inte. När kartongerna väl är nere så börjar ju ett tungt arbete med att leta tomtar, ljusslingor och änglar.Slutar det då att snöa eller börjar regna så försvinner lusten och familjen får göra snitslade banor mellan alla lådor eftersom jag ger fan i det hela och istället för att pynta spelar candycrush på mobilen.
Just ikväll har vi lite snö men jag får liksom behärska mig för att inte skicka upp maken på viden då det är lite tidigt för julpynt och jag dessutom har ett gäng biskvier i kylen som vill ha sällskap. Tomten får helt enkelt vänta till imorgon och har maken tur regnar det då!
Första fyllan
Det här gått 35 år sedan min första fylla. Vilken sabla häxblandning jag hällde i mig och sen spydde jag som en vulkan. Jag och en kompis blandade småskvättar av olika sorters alkohol; Nyköping, renat, Auora och ngn likör. Allt blandades i samma flaska och det drack vi. Hade nog tur att levern inte tackade för sig och skrumpnade ihop som ett russin. Könsord vad äckligt det var! Minns att det snurrade i skallen och vi hann skratta en kort stund åt ruset innan inälvormq ville ut ur kroppen. Efter den eskapader avstod jag alkohol och höll mig nykter på fester. Än idag får jag ett lätt illamående av minnet och spyan sitter i halsen de gånger jag bara tänker på Nyköping.
presenter jag gett bort
Ja ni, man kan tro att jag är döende eftersom det kommer en massa bekännelser här på bloggen. Saken är den att jag för tillfället inte har något liv förutom att jobba, rasta vovve och sova så då får man plocka fram ur huvudarkivet.
När jag var liten var jag påhittig och troligen ganska fattig eftersom presenterna jag gav bort var en aning udda. Jag tänker rabbla upp lite olika gåvor jag gett som barn och är det nu någon som känner igen sig som mottagare så vill jag genast be om ursäkt!
- Använda strumpor till närmsta familjemedlemmar (mest syskon)
- En gatsten som jag målade med rött nagellack och limmade guldstjärnor på
- En virkad duk som mottagaren trodde var en båt. Jag höll god min och började sjunga "I en roddbåt till Kina".
- Ett halsband jag själv hade fått i present
- En orange gris jag hade gjort i träslöjden som var så ful att den nästa eldade upp sig själv. Såg den aldrig mer så jag tror att mottagaren gjorde slut på grisens lidande
- Ett gammalt nagellack som visade sig vara torkat. Fick panik och sa att det var en ny sort som man skulle hälla aceton i så skulle det fungera
- Egengjorda presentkort på diverse sysslor som jag dessvärre aldrig verkställde
- En ljusstake jag gjort i trolldeg som aldrig riktigt torkade och där hålet för ljuset var FÖR stort
Ja, det får räcka. Jag tror att det finns mycket mer att tillägga men som avslutning vill jag upplysa om att mina presenter blivit bättre med åren även om jag ibland får lust att skapa något. Ska på 50-årsfest i helgen och funderar starkt på att plocka fram ett får jag stickde i sexan som fröken höll upp och visade för klassen som ett varnande exempel på hur det går om man inte läser stickbeskrivningen. 50-åringen är från Gotland och där vet de nog hur man uppskattar ett vindpinat och lite tuffsigt får!
Jag har lite svårt att komma på saker att skriva om men eftersom jag ser att jag har många läsare så kanske ni kan hjälpa mig och skriva en kommentar om önskemål för nästa inlägg. Jag antar utmaningar och lovar att skriva utifrån era förslag. Ha nu en skön kväll, själv ska jag ta mig ett sug ur chokladsåstuben innan jag svidar om till nattsärken.
när jag var ett litet barn....
....var jag en aning annorlunda mot många av mina vänner. Jag är äldst av tre syskon och inte vet jag om det påverkat men jag har alltid tagit ansvar för mina handlingar och stått upp för de svaga. Det låter väl fint? Ja, det är fint men inte helt sant. Jag var förvisso en snäll unge så länge andra var snälla mot mig. Om någon däremot betedde sig illa så kunde helvetet bryta ut. Jag har aldrig varit rädd för att säga vad jag tycker men jag har alltid valt mina strider. Om personen jag blev arg på inte betydde så mycket för mig så var det tack och adjö! Jag har aldrig känt ett behov av att krusa någon eller sälja min själ för att bli omtyckt. Nu ska ni ju inte tro att jag gjorde mig av med vänner för att vi hade olika åsikter om något eller om någon gav kritik för något jag sagt eller gjort. Nejdå, jag har hög tolerans men elaka och falska människor har jag alltid haft svårt för.
Jag minns mitt sjuårskalas som om det var igår. Det var en strålande dag i maj och solen värmde och tussilagon blommade. När min små gäster hade kommit började vi med en lek och för att vi skulle få vara ifred tog mamma med mina syskon på en kort promenad. När de kom hem igen var kalaset över! Världshistoriens kortaste kalas och sabla mycket tårta och godis kvar. Vad vi skulle leka minns jag inte men G sa elaka saker och skulle bestämma regler som ingen av oss andra tyckte stämde. Hon blev bara dummare och dummare och jag tappade nappen och tyckte att kalaset hade urartat. För att inte helt idiotförklara och peka ut G så skickade jag hem allihop men presenterna behöll jag. Jag minns en liten koformad mjölkkanna i porslin som jag tyckte väldigt mycket om. Den hade jag fått av G men eftersom den var så fin fick den stanna medan givaren hade satt upp sig självmant på min svarta lista. Vi blev aldrig riktigt nära vänner igen för jag tyckte att hon var en bråkig skitunge som alltid skulle bestämma. När jag var runt elva lärde jag känna en tjej som var på besök hos sin bror som bodde granne med oss. Hon var något år äldre och vi kan kalla henne A. Hon bodde inne i stan och hade så snygga kläder och fint långt hår. Jag minns att hon berättade så spännande saker om livet i stan och coola saker hon hade varit med om. Efter några träffar började jag fundera över om allt verkligen kunde vara sant för inte hade jag sett allt detta häftiga när jag var med mina föräldrar på stan. En dag gick jag helt enkelt till hennes bror och ställde en massa frågor men hans svar visade sig ju inte alls stämma med A:s beskrivningar av stadslivet.
Nästa gång A kom hade jag anordnat en mindre rättegång med en jury av gårdsungar. A blev helt röd i ansiktet och försökte döda mig med en plastspade. Jag flydde för mitt liv och sen såg jag inte henne något mer....förrän 20 år senare på ett barnkalas hos gemensamma vänner. Hon kände igen mig först och gissa om det var en tryckt stämning på det kalaset. Ingen av oss sa något men om blickar kunnat döda hade jag inte kunnat skriva detta blogginlägg. Några dagar senare ringde vår gemensamma vän och berättade att A hade sagt att jag var farlig som barn och hade försökt döda henne en gång när hon besökte sin bror. Anledningen hade varit att jag var avundsjuk på henne för att hon hade en ny cykel och bodde i stan. Jösses vad sorgligt att hon som vuxen fortfarande inte hade släppt det där! Det kan man kalla långsint men i ärlighetens namn tyckte jag mest synd om henne. Tänk att hon i tjugo år hade gått och varit arg över något som hon själv hade orsakat! Ja, rättegången kanske var lite tuff men jag tror inte att jurymedlemmarna var något större hot då ingen av dem var över fem år. En åt snor, en hade blöja och den tredje tog inte alls sitt uppdrag på allvar utan körde bil i sandlådan. Trots att jag under åren avverkat en del vänner har jag några riktigt nära och kära barndomsvänner kvar. Vi har delat många galna upptåg och kommer förbli vänner resten av livet. Det har även tillkommit några riktigt goda vänner under åren och av hela mitt hjärta önskar jag att G och A också har sådan vänskap att luta sig mot när livet är tufft!
Jag dödade tomten
Jag är brutal och helt utan hämningar. Den jäveln skulle inte tro att han skulle komma undan trots sin fina röda dräkt och charmiga leende. Nix, han kom i min väg och då är det kört. Jag slet av honom kläderna och bet huvudet av honom, hårt och brutalt! Han var så ljuvligt god och av bara farten slafsade jag i mig hela gubben! Chokladtomtar har inte en chans om de kommer i min närhet. Nu ska jag bara gömma bevisen och gå in i total förnekelse! Tomten? Nej, honom har jag inte sett! Tror han dragit med Rudolf.
Återträff med OBS-klassen 9 E
ÅTERTRÄFF MED OBS-KLASSEN 9 E
Igår hade jag ett magic moment. Vi hade återträff igen och det var lika roligt som det brukar vara.Tänk att vi inte åldrats varken på insidan eller utsidan! Vi har så många minnen vi delar och så mycket som vi minns olika eller inte minns alls. Det började lite artigt vuxet men ju senare det blev desto mer garvade vi och röde ihop saker och ting. Vem var ihop med vem? Gick Mats i vår klass? Fick alla prova H:s elektriska pennvässare? Vem var det som nästan dödade en undulat på lussevakan? Är A och M ett gift par och måste jag ta över efter A? Var det vi som var OBS-klassen och varför fick vissa en femma i teknik?
Även om det är decennier sedan vi fanns i varandras vardag så har de alla en plats i mitt hjärta och jag ser fram emot nästa återträff. Den ska tydligen äga rum på landet och med ett tält inblandat? Om jag ska överleva det så är det dags att börja öva så från och med nu tillbringar jag nätterna i en sovsäck med inspelat myggsurr i lurarna. Jag hoppas att de som inte kunde vara med igår kommer och hur ska de kunna motstå när de hör om gårdagen? Min man trodde jag skulle vara hemma runt 22-tiden men icke! Jag var en riktigt partyprinsessa som höll ut till efter midnatt. Men vi bröt upp när jag såg en tomte på flakmoppe och inte längre hade koll på vem Robban är. Avslutningsvis vill jag ändå informera om att tomten på flakmoppe faktiskt fanns! Det intygade trollet jag mötte på hemvägen som var ute och samlade kottar för att göra adventsfint i sin stubbe. Han visste inte heller vem Robban är, så de så! Kram på er alla, vi ses snart igen!
Såpa ❤jag
Det finns de som tycker jag är konstig som älskar att städa och det är säkert lite annorlunda men definitivt en passion jag har. Mirakeltrasor, fönsterputs och så den fantastiska såpan. Det luktar så gott och påminner lite om mandelkubbar. Det kan vara det sistnämnda som gör att jag älskar såpa eftersom mandelkubbar är bland det godaste jag vet.
När jag går loss här hemma så börjar det alltid med att jag ställer till så in i helvete. Jag flyttar runt saker, kastar allt skräp på golvet och gör om hemmet till en krigszon. För en utomstående kan det se ut som jag fått en psykos men sanningen är att jag har full koll. När man sen dammsuger och det rasslar i röret är lyckan total. I love it! Min man delar inte min passion och han gör sitt bästa för att slippa undan. Egentligen gör han sig bäst i skymundan när jag städar för vi har lite olika syn på vad det exempelvis betyder att damma.
När sen allt är klart så kan jag sitta där med mitt kaffe och njuta av såpadoften och insikten att städningen gav motion. Om man kollar Viktväktarnas aktivitetsapp så ger städning mer points än en timmes promenad. Kanske ska starta städfirma? Då går jag dels 'vältra mig" i såpa samtidigt som jag går ner i vikt. Jag ska då även ha avloppsrensning som service och den som vill kan även få öronen petade. Det tar jag inget extra för. Jag gör det helt enkelt för mitt höga nöjes skull.
Min dator är ockuperad för tillfället så av den anledningen blir det inga långa inlägg. Det är så jobbigt att skriva på telefonen när jag ser lika bra som en mullvad. Nu ska jag snorta såpa och göra mig klar för ännu en jobbdag i drömfabriken 👍😊
Min humor gör döden lite mindre farlig
Jag har fått möta döden ett antal gånger på olika sätt. Jag har varit med om att avsluta ett liv då det inte fanns mer att göra och den sorgen finns fortfarande kvar men har ändrat form så det inte gör lika ont längre . Jag använder ofta min humor för att hantera sorgen och en del uppfattar mig säkert som morbid och rå när jag skojar och skämtar om döden. Jag vet dock att de jag har på andra sidan har samma humor 🤪
Det som däremot inte går att skämta om och som jag aldrig kommer kunna skämta om är att jag varit så nära att tvingats begrava mitt barn. Där finns det ingen humor! Det är en erfarenhet jag definitivt kan leva utan men dessvärre är det fakta och varje dag lever jag med skräcken att det ska bli sant. Jag har vid några tillfällen varit i situationer där jag inte vet om mitt barn avslutat sitt liv och jag kan bara beskriva den smärtan som ett stort öppet infekterat skrubbsår som aldrig läker. Skulle skräcken bli verklighet är det säkert som att strö salt och citron i detta infekterade sår och finns det en gud slipper jag uppleva det! Jag har däremot tvingats lära mig att döden alltid lurar runt hörnet. Mitt vapen att inte slukas av skräcken är min humor. Jag kan alltså inte skoja och skämta om händelserna eller sorgen men jag kan skämta och skoja om allt annat och det hjälper mig att orka leva.
Jag vet hur det är att bli övergiven av samhället och vilken kamp det är att kämpa för sina rättigheter. Jag vet också att jag är lyckligt lottad som har rätt kontakter och kunskap för att ändå orka kämpa för att få hjälp. När det varit som mörkast har jag förvandlats till en gladiator som bara gjort det jag måste för att rädda liv. Nu är det över ett år sedan det vände men varje dag lever jag med insikter jag önskar jag inte hade. Varje dag kravlar jag mig upp ur mörka stunder och är tacksam för att mitt barn finns kvar i livet. Varje dag försöker jag skoja och skratta. Mina erfarenheter suger fet åsnepung men trots det är jag lycklig över att jag fortfarande får ha mina nära och kära ännu en dag. Min familj är mitt allt och jag offrar hellre mitt eget liv för att de ska få leva.
Vänner är viktiga men jag har blivit kräsen med vem jag har nära mig. Livet är ingen dans på rosor men kanske finns det ändå en mening med det som händer oss. Jag har bara inte förstått meningen med det än. Jag försöker sprida lite glädje varje dag dels för att jag älskar att få andra att skratta, dels för att jag med min humor gör döden lite mindre farlig.
